Är det för att sommaren tar slut,
som jag till sist inser?
Är det för att ljuset inte längre når in?
För att skolan börjat igen,
och jag står ensam kvar.
Jag kommer ihåg vad jag skrev,
om att när du åker,
står jag ensam kvar.
Röda ögon,
våta kinder.
Det blev inte så,
för jag förstod inte då.
Att det jag en gång hade,
finns inte längre kvar.
Du är så långt borta,
men ändå så nära.
I mitt hjärta,
men inte i min närhet.
Känner takten slå,
under mina fingrar,
men den suddas ut,
slår så sakta nu.
Äntligen har det gått in,
när mörkret smyger,
dimman blir tyngre.
Då,
då inser jag,
att du inte längre är kvar.
Du har hittat dig en ny värld,
nya vänner,
och jag saknar dig så.
jag saknar dig.
SvaraRaderatänker på dig varje dag.
vill hitta någon som kommer upp i din nivå men icke, de går inte.
"Someone falls to pieces, sleeping all alone
Someone kills the pain, spinning in the silence
To finally drift away
Someone gets excited
In a chapel yard and catches a bouquet
Another lays a dozen, white roses on a grave
Yeah and to be yourself is all that you can do
Hey, to be yourself is all that you can do"
Om du fortfarande är kvar i Stockholm om ett år, när studenten är fixad.
SvaraRaderaDå kommer jag, jag flyttar.
Ska bara fixa ett slutbetyg, sen skaffa jobb nära digoch hitta ett billigt skrymsle.
Pussen <3