Center är så otroligt underskattat,
eller vad säger du Moa?
Jag avgudar detta himmelska påfund.
Sitter just nu med en påse,
endast innerhållande center,
och en bra film ska snart börja.
Det enda som fattas är min datanörd,
som nu spelar dator.
jaja,
det bästa man kan göra är att börja äta,
och det har jag redan.
NU,
blir det film.
Det blir 2012,
får se om jag kan rekomendera den här sen.
slänger in ett inlägg om den sen,
PUSSEN.
//Emma Andersson.
måndag 31 maj 2010
söndag 30 maj 2010
Migrän.
Hejsanhoppsan,
jag vill bara spy lite galla över migrän,
jag hatar migrän.
Jag har inte migrän själv,
som tur är.
Men Tb har ju det,
och det är otroligt jobbigt.
Man kan aldrig se fram emot något,
eller längta,
när man ska göra något med honom.
För då får han migrän,
som det är just nu.
Otroligt va jag hatar Migrän,
blir en väldigt ensam kväll i sängen,
med izzie.
Tur jag har izzie.
jaja,
kryapådigdinmigränis <3
Pussen !
jag vill bara spy lite galla över migrän,
jag hatar migrän.
Jag har inte migrän själv,
som tur är.
Men Tb har ju det,
och det är otroligt jobbigt.
Man kan aldrig se fram emot något,
eller längta,
när man ska göra något med honom.
För då får han migrän,
som det är just nu.
Otroligt va jag hatar Migrän,
blir en väldigt ensam kväll i sängen,
med izzie.
Tur jag har izzie.
jaja,
kryapådigdinmigränis <3
Pussen !
lördag 29 maj 2010
Hittaut.nu
Hittaut.nu ,
Det borde alla testa.
Gå in och klicka på staden ni bor närmst
och se om det ligger några nära dig.
För det är en upplevelse du inte vill missa.
Det är så otroligt roligt,
man går inte bara för motion,
man tänker inte ens på att man går,
för man går för att hitta en gömd bokstav,
på en pinne.
Så värt.
Vi är uppe i åtta nu,
och vi började här om dagen.
Gå in och kolla på hemsidan,
det tkr jag.
http://hittaut.nu/default.aspx
NU ska jag väcka Tb,
är hungrig.
Peace,
Emma.
Det borde alla testa.
Gå in och klicka på staden ni bor närmst
och se om det ligger några nära dig.
För det är en upplevelse du inte vill missa.
Det är så otroligt roligt,
man går inte bara för motion,
man tänker inte ens på att man går,
för man går för att hitta en gömd bokstav,
på en pinne.
Så värt.
Vi är uppe i åtta nu,
och vi började här om dagen.
Gå in och kolla på hemsidan,
det tkr jag.
http://hittaut.nu/default.aspx
NU ska jag väcka Tb,
är hungrig.
Peace,
Emma.
fredag 28 maj 2010
Nattpromenad.
Ja,
Slutet på gårdagen blev speciellt kan man väl säga.
Först cyklade jag och Izzie till TB vid 21.30, knackade på hans ruta i tio minuter för att jag var rädd för att föräldrarna sov.
När han inte levde där ringde jag på, lite lätt irriterad.
Då han inte svarat på cirka 2 timmar.
Han öppnar dörren och Izzie kutar in till hans föräldrar,
som tur väl var va vakna.
Sen satt vi där och pratade med hans föräldrar i cirka en timme,
vilket är väldigt trevligt.
Fick reda på att jag ska med på släktträff.
Sen åkte vi i bilen mot Huskvarna,
skulle sova i Annas lägenhet för sista gången.
Men där var Anton/Anna kvar, de flyttade ut 90 % av grejerna,
Så vi hjälpte dem tills de blev klara.
Sen åkte vi väg och köpte läsk,
vilket var väldigt gott.
När vi kom tillbaka igen såg vi 2 avsnitt av serien Heros,
på in dator.
Men när de var slut var vi inte trötta och hade inga planer på att somna.
Så,
nu till det roliga/komiska.
Vi drog på oss kläder och gick ut för att,
vandra klockan 02.00 en fredags natt.
Jäkligt mysko blev det.
Men det var mysigt,
kallt och mörkt.
Vi har nämligen börjat med något som heter HittaUt, mer om det i ett annat inlägg.
Så där gick vi mitt i natten och letade bokstäver.
När jag tänker tillbaka är det ganska roligt , tur ingen såg oss : D
(Rosa = vägen till första bokstaven,
Gul = Vägen till andra,
Turkos = vägen till tredje,
Röd = Vägen hem igen.
Rosa ring, där bor vi.)
Nu ska jag göra ingenting en stund tills TB vaknar.
Och om han inte gör det snart tar jag en promenad till affären med Izzie och köper frukost.
Peace,
Emma.
Slutet på gårdagen blev speciellt kan man väl säga.
Först cyklade jag och Izzie till TB vid 21.30, knackade på hans ruta i tio minuter för att jag var rädd för att föräldrarna sov.
När han inte levde där ringde jag på, lite lätt irriterad.
Då han inte svarat på cirka 2 timmar.
Han öppnar dörren och Izzie kutar in till hans föräldrar,
som tur väl var va vakna.
Sen satt vi där och pratade med hans föräldrar i cirka en timme,
vilket är väldigt trevligt.
Fick reda på att jag ska med på släktträff.
Sen åkte vi i bilen mot Huskvarna,
skulle sova i Annas lägenhet för sista gången.
Men där var Anton/Anna kvar, de flyttade ut 90 % av grejerna,
Så vi hjälpte dem tills de blev klara.
Sen åkte vi väg och köpte läsk,
vilket var väldigt gott.
När vi kom tillbaka igen såg vi 2 avsnitt av serien Heros,
på in dator.
Men när de var slut var vi inte trötta och hade inga planer på att somna.
Så,
nu till det roliga/komiska.
Vi drog på oss kläder och gick ut för att,
vandra klockan 02.00 en fredags natt.
Jäkligt mysko blev det.
Men det var mysigt,
kallt och mörkt.
Vi har nämligen börjat med något som heter HittaUt, mer om det i ett annat inlägg.
Så där gick vi mitt i natten och letade bokstäver.
När jag tänker tillbaka är det ganska roligt , tur ingen såg oss : D
(Rosa = vägen till första bokstaven,
Gul = Vägen till andra,
Turkos = vägen till tredje,
Röd = Vägen hem igen.
Rosa ring, där bor vi.)
Nu ska jag göra ingenting en stund tills TB vaknar.
Och om han inte gör det snart tar jag en promenad till affären med Izzie och köper frukost.
Peace,
Emma.
Fredagen den 28 Maj.
Ledig hela dagen idag,
det blev så,
fast det inte alls skulle varit så.
Men ibland har man tur.
Ska snart se en film tror jag,
men har jag någon bra,
bra fråga.
Min hårddisk är hos anna,
dit jag ska tillbringa min sista natt inatt,
med tb.
Mysigt värre,
som att bo själv,
eget ställe.
Anna flyttar därifrån på måndag,
fan vad jag kommer sakna henne.
Snart är hon bosatt i Stockholm,
jaja,
hon är lycklig i alla fall.
Som sagt,
ska snart slänga i mig massa onyttigheter,
framför första filmen jag hittar.
Sen gör jag klart engelskan,
lämnar in den,
och ser en film till.
Tb,
han spelar turnering idag,
må han vinna <3
Sen när han är klar,
inatt någon gång,
ska vi sova i annas lägenhet.
Dagen blev/blir lyckad.
Peace.
det blev så,
fast det inte alls skulle varit så.
Men ibland har man tur.
Ska snart se en film tror jag,
men har jag någon bra,
bra fråga.
Min hårddisk är hos anna,
dit jag ska tillbringa min sista natt inatt,
med tb.
Mysigt värre,
som att bo själv,
eget ställe.
Anna flyttar därifrån på måndag,
fan vad jag kommer sakna henne.
Snart är hon bosatt i Stockholm,
jaja,
hon är lycklig i alla fall.
Som sagt,
ska snart slänga i mig massa onyttigheter,
framför första filmen jag hittar.
Sen gör jag klart engelskan,
lämnar in den,
och ser en film till.
Tb,
han spelar turnering idag,
må han vinna <3
Sen när han är klar,
inatt någon gång,
ska vi sova i annas lägenhet.
Dagen blev/blir lyckad.
Peace.
Torbjörn Söderlund.
Jag minns dagen då vi fann varann,
jag minns den så väl.
Det var en av mina MaddeEmma dagar då vi skrattade dagen ut framför datorn,
med camen på.
Vi la till ett gäng snygga killar,
på msn.
Mitt inlogg,
jag hade camen.
Du var en av dessa,
Vi lyssnade till din röst.
Den var otroligt vacker,
mörk och sexig.
Kunde smälta varenda isberg,
på en millisekund.
Vi började skriva med varandra,
du var så otroligt trevlig.
Lyssnade och förstod.
Vi bestämde att vi skulle ut och gå,
en dag.
Med min hund,
som ursäkt.
Vi träffades vid kyrkskolan,
vid basketplanen.
Du stämde inte alls in i min bild,
av dig.
Du var inte så lång,
som jag trott.
Eller så manlig,
som jag ansåg var manligt då.
Vi blev vänner,
otroligt bra och nära vänner.
Vi gick promenader och pratade,
om väder och vind.
En dag berättade du för mig,
att du älskade mig.
Jag sa att det var ensidigt,
och tårarna rann för dina kinder.
Vi fortsatte att ses,
och vi utvecklade promenaderna till filmkvällar/promenader.
Du var min bäste vän.
Sen en dag,
insåg jag att jag hade mer känslor,
än bara vänskap för dig.
Jag hade börjat fästa blicken vid dig,
för länge.
Jag älskade när vinden rufsade om,
i ditt hår.
Ditt leende,
din nartuliga lukt.
Din pratglada stämma,
din "jag-vet-vad-jag-snackar-om"- blick.
Att du alltid hade svar,
på tal.
Alltid något att berätta,
och diskutera om.
Jag insåg att jag älskade dig.
Det tog flera månader innan jag vågade tala om det,
för dig.
Jag ville inte riskera att vänskapen sabbades,
om det gick dåligt.
Jag skrev ett sms,
var för feg.
Du blev så otroligt glad,
men det kändes ändå väldigt konstigt,
när vi sågs nästa dag.
Vår första kyss,
Den 16.e Juni,
Dagen då det blev vi.
Jag älskar dig,
hela dig,
inifrån och ut.
Min alldeles egna Dataspelande Teddybjörn,
Torbjörn Söderlund,
Min TB.
jag minns den så väl.
Det var en av mina MaddeEmma dagar då vi skrattade dagen ut framför datorn,
med camen på.
Vi la till ett gäng snygga killar,
på msn.
Mitt inlogg,
jag hade camen.
Du var en av dessa,
Vi lyssnade till din röst.
Den var otroligt vacker,
mörk och sexig.
Kunde smälta varenda isberg,
på en millisekund.
Vi började skriva med varandra,
du var så otroligt trevlig.
Lyssnade och förstod.
Vi bestämde att vi skulle ut och gå,
en dag.
Med min hund,
som ursäkt.
Vi träffades vid kyrkskolan,
vid basketplanen.
Du stämde inte alls in i min bild,
av dig.
Du var inte så lång,
som jag trott.
Eller så manlig,
som jag ansåg var manligt då.
Vi blev vänner,
otroligt bra och nära vänner.
Vi gick promenader och pratade,
om väder och vind.
En dag berättade du för mig,
att du älskade mig.
Jag sa att det var ensidigt,
och tårarna rann för dina kinder.
Vi fortsatte att ses,
och vi utvecklade promenaderna till filmkvällar/promenader.
Du var min bäste vän.
Sen en dag,
insåg jag att jag hade mer känslor,
än bara vänskap för dig.
Jag hade börjat fästa blicken vid dig,
för länge.
Jag älskade när vinden rufsade om,
i ditt hår.
Ditt leende,
din nartuliga lukt.
Din pratglada stämma,
din "jag-vet-vad-jag-snackar-om"- blick.
Att du alltid hade svar,
på tal.
Alltid något att berätta,
och diskutera om.
Jag insåg att jag älskade dig.
Det tog flera månader innan jag vågade tala om det,
för dig.
Jag ville inte riskera att vänskapen sabbades,
om det gick dåligt.
Jag skrev ett sms,
var för feg.
Du blev så otroligt glad,
men det kändes ändå väldigt konstigt,
när vi sågs nästa dag.
Vår första kyss,
Den 16.e Juni,
Dagen då det blev vi.
Jag älskar dig,
hela dig,
inifrån och ut.
Min alldeles egna Dataspelande Teddybjörn,
Torbjörn Söderlund,
Min TB.
Anna Söderberg.
Anna Söderberg,
en sann vän.
Du har troget stått där i vått och torrt.
Våra två år som vänner har fört oss närmre varann,
än jag någonsin varit med någon annan.
De så kallade vänner so gav mig ryggen,
snackade skit,
och i stundens mest allvarliga stunder,
lämnade mig.
De är falska.
Riktiga vänner kan man luta sig mot,
som en klippa.
Det är du,
min klippa.
Du vet inte hur mycket du betyder för mig,
jag tror inte du har en aning.
Dina gissningar,
kommer inte ens komma i närheten.
Och nu,
nu ska du flytta.
Byta skola,
byta stad.
Stockholm ska du vidare till,
med familj och pojkvän.
Rena idyllen.
Jag önskar så att jag kunde följa med.
Bo nära dig i storstadens vimmel.
Jag önskar så.
Men jag har mitt liv här nu,
Så många räknar med mig,
tar mig för givet.
Kan inte göra dem besvikna.
Jag kommer stå där dagen du lämnar allt,
dagen du flyttar.
Tårögd och ensam.
Jag kommer vara glad för din skull,
men ack så ledsen för min egen.
Min enda sanna vän,
flera mil bort.
Men jag kommer vara där,
många helger och lov.
Jag kommer inte tappa dig,
jag lovar.
en sann vän.
Du har troget stått där i vått och torrt.
Våra två år som vänner har fört oss närmre varann,
än jag någonsin varit med någon annan.
De så kallade vänner so gav mig ryggen,
snackade skit,
och i stundens mest allvarliga stunder,
lämnade mig.
De är falska.
Riktiga vänner kan man luta sig mot,
som en klippa.
Det är du,
min klippa.
Du vet inte hur mycket du betyder för mig,
jag tror inte du har en aning.
Dina gissningar,
kommer inte ens komma i närheten.
Och nu,
nu ska du flytta.
Byta skola,
byta stad.
Stockholm ska du vidare till,
med familj och pojkvän.
Rena idyllen.
Jag önskar så att jag kunde följa med.
Bo nära dig i storstadens vimmel.
Jag önskar så.
Men jag har mitt liv här nu,
Så många räknar med mig,
tar mig för givet.
Kan inte göra dem besvikna.
Jag kommer stå där dagen du lämnar allt,
dagen du flyttar.
Tårögd och ensam.
Jag kommer vara glad för din skull,
men ack så ledsen för min egen.
Min enda sanna vän,
flera mil bort.
Men jag kommer vara där,
många helger och lov.
Jag kommer inte tappa dig,
jag lovar.
Max/Alex.
Det går inte en dag utan att jag tänker på hur det skulle varit om du hade fötts.
Om mamma verkligen hade slängt ut mig.
Om jag verkligen inte hade klarat av ekonomin.
Hade jag verkligen inte fått hjälp av någon någonstans?
Tankarna är många men OM finns alltid med.
Om det hade varit annorlunda.
om,
om,
om.
Hade du blivit en flicka,
som jag var hundra på,
så skulle du hetat Alex.
Det visste jag redan den dagen då jag fick det positiva resultatet på pinnen.
Men om det inte hade varit så,
att du varit en flicka,
du hade det blivit en Max.
Jag saknar dig.
Jag saknar värmen inom min när jag tänkte på hur du växte.
De enstaka månaderna innan andra la orden i munnen på mig.
Innan den påtvingade aborten tog platts.
Den var så fin,
så otroligt fin.
Varje natt vaknar jag minst 3 gånger gråtande för att jag önskar mina val ogjorda.
Att du fortfarande fanns,
att du nu hade varit en livlig ett-åring.
Jag dör lite mer för varje dag,
inombords.
Hur länge ska jag behöva klara det,
hur länge.
När jag väl har möjligheten att få barn,
kommer det vara mitt andra,
alltid mitt andra.
Du var mitt första,
även om det togs ifrån mig.
Ärren ingen kan se är många,
mina falska leenden som tydligen ser så normala ut,
Lurar omvärlden.
Mina vänner tror allt är bra igen,
de som lämnade mig förstod inte.
De orkade inte med mina humorsvängningar,
de var falska.
Vänner står i alla väder.
Jag vet att gjort är gjort,
men man kan alltid ångra sig.
Om mamma verkligen hade slängt ut mig.
Om jag verkligen inte hade klarat av ekonomin.
Hade jag verkligen inte fått hjälp av någon någonstans?
Tankarna är många men OM finns alltid med.
Om det hade varit annorlunda.
om,
om,
om.
Hade du blivit en flicka,
som jag var hundra på,
så skulle du hetat Alex.
Det visste jag redan den dagen då jag fick det positiva resultatet på pinnen.
Men om det inte hade varit så,
att du varit en flicka,
du hade det blivit en Max.
Jag saknar dig.
Jag saknar värmen inom min när jag tänkte på hur du växte.
De enstaka månaderna innan andra la orden i munnen på mig.
Innan den påtvingade aborten tog platts.
Den var så fin,
så otroligt fin.
Varje natt vaknar jag minst 3 gånger gråtande för att jag önskar mina val ogjorda.
Att du fortfarande fanns,
att du nu hade varit en livlig ett-åring.
Jag dör lite mer för varje dag,
inombords.
Hur länge ska jag behöva klara det,
hur länge.
När jag väl har möjligheten att få barn,
kommer det vara mitt andra,
alltid mitt andra.
Du var mitt första,
även om det togs ifrån mig.
Ärren ingen kan se är många,
mina falska leenden som tydligen ser så normala ut,
Lurar omvärlden.
Mina vänner tror allt är bra igen,
de som lämnade mig förstod inte.
De orkade inte med mina humorsvängningar,
de var falska.
Vänner står i alla väder.
Jag vet att gjort är gjort,
men man kan alltid ångra sig.
Omvalen.
Om jag fick börja om,
om jag bara kunde sudda bort ett antal av de skrivna sidorna.
Hjälpt till lite på traven,
Gjort allt till det bättre.
Då hade mitt liv sett ut såhär:
Jag hade varit mamma till en 1 åring.
Jag hade haft ett deltidsjobb.
Jag hade bestämt att kräket som skulle varit pappa inte hade varit det utan det skulle istället vara min nuvarande pojkvän Torbjörn, TB.
Vi hade bott tillsammans i en lägenhet någonstans där det är centralt men ändå natur nära.
Jag hade haft min hund med mig.
Jag hade varit lycklig.
Såhär ser mitt liv ut idag:
Jag är inte mamma till en 1 åring då abort var påtvingat.
Jag har inget jobb, det går ej finna.
Jag pratar inte med kräket längre men ärren finns.
TB och jag bort nära varandra men fortfarande med varsin familj.
Jag har min hund.
Jag är inte lycklig.
1 punkt har jag att vara glad över,
att jag har ensamrätt om mun hund.
Men livet är inte enkelt,
eller hur?
om jag bara kunde sudda bort ett antal av de skrivna sidorna.
Hjälpt till lite på traven,
Gjort allt till det bättre.
Då hade mitt liv sett ut såhär:
Jag hade varit mamma till en 1 åring.
Jag hade haft ett deltidsjobb.
Jag hade bestämt att kräket som skulle varit pappa inte hade varit det utan det skulle istället vara min nuvarande pojkvän Torbjörn, TB.
Vi hade bott tillsammans i en lägenhet någonstans där det är centralt men ändå natur nära.
Jag hade haft min hund med mig.
Jag hade varit lycklig.
Såhär ser mitt liv ut idag:
Jag är inte mamma till en 1 åring då abort var påtvingat.
Jag har inget jobb, det går ej finna.
Jag pratar inte med kräket längre men ärren finns.
TB och jag bort nära varandra men fortfarande med varsin familj.
Jag har min hund.
Jag är inte lycklig.
1 punkt har jag att vara glad över,
att jag har ensamrätt om mun hund.
Men livet är inte enkelt,
eller hur?
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)