Anna Söderberg.

Anna Söderberg,
en sann vän.

Du har troget stått där i vått och torrt.
Våra två år som vänner har fört oss närmre varann,
än jag någonsin varit med någon annan.

De så kallade vänner so gav mig ryggen,
snackade skit,
och i stundens mest allvarliga stunder,
lämnade mig.

De är falska.

Riktiga vänner kan man luta sig mot,
som en klippa.

Det är du,
min klippa.

Du vet inte hur mycket du betyder för mig,
jag tror inte du har en aning.
Dina gissningar,
kommer inte ens komma i närheten.

Och nu,
nu ska du flytta.

Byta skola,
byta stad.

Stockholm ska du vidare till,
med familj och pojkvän.

Rena idyllen.
Jag önskar så att jag kunde följa med.

Bo nära dig i storstadens vimmel.

Jag önskar så.

Men jag har mitt liv här nu,
Så många räknar med mig,
tar mig för givet.

Kan inte göra dem besvikna.

Jag kommer stå där dagen du lämnar allt,
dagen du flyttar.

Tårögd och ensam.

Jag kommer vara glad för din skull,
men ack så ledsen för min egen.

Min enda sanna vän,
flera mil bort.

Men jag kommer vara där,
många helger och lov.

Jag kommer inte tappa dig,
jag lovar.