Torbjörn Söderlund.

Jag minns dagen då vi fann varann,
jag minns den så väl.

Det var en av mina MaddeEmma dagar då vi skrattade dagen ut framför datorn,
med camen på.

Vi la till ett gäng snygga killar,
på msn.

Mitt inlogg,
jag hade camen.

Du var en av dessa,
Vi lyssnade till din röst.
Den var otroligt vacker,
mörk och sexig.

Kunde smälta varenda isberg,
på en millisekund.

Vi började skriva med varandra,
du var så otroligt trevlig.
Lyssnade och förstod.

Vi bestämde att vi skulle ut och gå,
en dag.
Med min hund,
som ursäkt.

Vi träffades vid kyrkskolan,
vid basketplanen.

Du stämde inte alls in i min bild,
av dig.

Du var inte så lång,
som jag trott.
Eller så manlig,
som jag ansåg var manligt då.

Vi blev vänner,
otroligt bra och nära vänner.

Vi gick promenader och pratade,
om väder och vind.

En dag berättade du för mig,
att du älskade mig.

Jag sa att det var ensidigt,
och tårarna rann för dina kinder.

Vi fortsatte att ses,
och vi utvecklade promenaderna till filmkvällar/promenader.
Du var min bäste vän.

Sen en dag,
insåg jag att jag hade mer känslor,
än bara vänskap för dig.

Jag hade börjat fästa blicken vid dig,
för länge.

Jag älskade när vinden rufsade om,
i ditt hår.

Ditt leende,
din nartuliga lukt.

Din pratglada stämma,
din "jag-vet-vad-jag-snackar-om"- blick.

Att du alltid hade svar,
på tal.
Alltid något att berätta,
och diskutera om.

Jag insåg att jag älskade dig.

Det tog flera månader innan jag vågade tala om det,
för dig.

Jag ville inte riskera att vänskapen sabbades,
om det gick dåligt.

Jag skrev ett sms,
var för feg.

Du blev så otroligt glad,
men det kändes ändå väldigt konstigt,
när vi sågs nästa dag.

Vår första kyss,
Den 16.e Juni,
Dagen då det blev vi.

Jag älskar dig,
hela dig,
inifrån och ut.

Min alldeles egna Dataspelande Teddybjörn,
Torbjörn Söderlund,
Min TB.