Ärr.

Jag saknar dig mer än någon någonsin kommer att förstå.
Skulle ge allt och så jävla mycket mer för att bara få hålla dig i min famn.
Du är alltid min första och sista tanke varje dag, längtan och saknaden efter dig gräver sig in i mina dolda ärr och gör dem djupare.

Det känns som jag inte klarar av mer,
så fort något utöver detta går snett.
Sjunker jag bara ihop, som en livlös kropp utan själ.
Jag klara bara av en sak nu för tiden.

Förr kunde man lassaöver saker på mig och jag klarade en hel del,
innan det brast.

Men utan dig,
saknaden av dig och längtan efter förändring och göra saker ogjorda.
Det sliter mig itu.

Men jag ska klara det här,
snart är skolan över och jag har betyg.
Inte de bästa men betyg.


Jag har jobb,
tjänar lite pengar nu.
Och jag ska resa iväg en vecka med fina människor.

Jag har en man som älskar mig och fina vänner.

Jag ska klara det här, jag ska.

Snart måste tårarna vara slut och leendena börja komma.
Jag älskar dig och jag hade gjort allt för att ändra mina beslut,
glöm aldrig att jag älskar dig.